Ny RWE bekräftar Spinrazas effekt hos vuxna över tid

Spinraza (nusinersen) är avsett för behandling av den sällsynta sjukdomen SMA (spinal muskelatrofi) typ 5q. I augusti 2023 publicerades ny data av Lusakowska et al för patienter som behandlats med Spinraza i upp till 30 månader som ger ytterligare bevis för förbättring hos ett brett spektrum av SMA-typer (1c-3), varav 105 (88%) var vuxna patienter (1).

Studien “Long-term nusinersen treatment across a wide spectrum of spinal muscular atrophy severity: a real-world experience” (1) publicerades i tidskriften Orphanet Journal of Rare Diseases. Det är en prospektiv, multicenter, observationskohort av 130 patienter med SMA typ 1c-3 som behandlats med Spinraza vid två centra i Polen med övergripande resultat rapporterade upp till 30 månader. Studien genomfördes under perioden mars 2019 till januari 2022.

Metod
Studien syftade till att undersöka säkerheten och effekten vid behandling med Spinraza hos ett brett spektrum av SMA-patienter i klinisk praxis. Patienterna observerades i upp till 30 månaders behandlingstid. Av de 130 inkluderade patienterna ingick 120 i analysen vid 30 månaders behandlingstid, varav 105 (88%) var vuxna patienter med SMA. Fördelningen mellan de olika SMA-typerna är:  SMA typ 1c: 12 (10%), SMA typ 2: 19 (16%), SMA typ 3: 89 (74%), inklusive både icke-ambulerande (46 %) och ambulerande (54 %). Utvärderingsmetoderna som användes var bl.a. HFMSE, CHOP-INTEND, RULM och 6MWT.
 

Studiedesign, figur anpassad från Lusakowska, et al. Orphanet J Rare Dis 2023

^a10 of 130 patients were excluded due to too short observation (7 patients) or treatment discontinuation. Reasons for discontinuation were: entering a clinical trial; intolerance of lumbar puncture procedure; death from haemorrhage (unrelated to nusinersen treatment).

^b Dependent on SMA severity/feasibility. 6MWT, 6-minute walk test; CHOP INTEND, Children’s Hospital of Philadelphia Infant Test of Neuromuscular Disorders; HFMSE, Hammersmith Functional Motor Scale-Expanded; RULM, Revised Upper Limb Module.

Resultat

HFMSE:

·      En kliniskt meningsfull förbättring av HFMSE (≥ 3 poäng) observerades hos 71% (20 av 28 patienter) vid 30 månaders behandling jämfört med baslinjen.

·      Statistiskt signifikant förbättring av genomsnittlig HFMSE (3,9 poäng) från baslinjen till månad 14 (n = 65) fortsatte över tiden till en förbättring på 5,1 poäng från baslinjen till månad 30 (n = 28) (p <0,001) (Figur 1)

·      Signifikant förbättring av HFMSE sågs i både ambulerande och icke-ambulerande undergrupper

·      Försämring observerades hos 8 % (n = 6) av patienterna vid T6 och 4 % (n = 1) av patienterna vid T30
 

 CHOP-INTEND

·      En kliniskt meningsfull förbättring av CHOP-INTEND (≥ 4 poäng) observerades hos 65% (11 av 17) vid 26 månaders behandling. Vid 30 månaders behandling utvärderades enbart 5 patienter, vilket är alltför få för att kunna dra några statistiska slutsatser.

·      Genomsnittliga CHOP-INTEND-poäng ökade signifikant från baslinjen med 3,61 poäng vid T14 (n = 38) och med 5,59 poäng vid månad 26 (n = 17) (p <0,001) (Figur 2)

·      Hos vuxna patienter med allvarligare sjukdom vid baslinjen (typ 1c och svår typ 2 eller 3) var det en förbättring från baslinjen enligt CHOP-INTEND. Av 12 patienter med SMA Ic, bedömdes 9 vid TO. Vid månad 26 uppnådde majoriteten (7/8) av patienterna med SMA 1c en kliniskt meningsfull förbättring (≥ 4 poäng) av CHOP-INTEND.

RULM

·       Genomsnittliga RULM-poäng ökade signifikant från baslinjen med 0,79 poäng vid månad 14 (p=0,001, n = 34) och med 1,96 poäng vid månad 30 (p=<0,001, n = 23).

6MWT

·      Majoriteten av de ambulerande patienterna visade en förbättring i 6MWT.

·      Genomsnittliga 6MWT-poäng förbättrades med 16,6 meter (n = 19) vid månad 14 (p=0,041) och 18,1 meter (n=22, p=0,028) vid månad 18 jämfört med baslinjen. Vid månad 30 kunde dock ingen statistisk signifikans uppvisas.

Säkerhet
Totalt sett tolererades Spinraza väl och inga nya säkerhetssignaleridentifierades. 30 % av patienterna upplevde en biverkning men de flesta ansågs vara milda. I linje med tidigare studier med Spinraza var den vanligaste biverkningen associerad med lumbalpunktion (post-lumbar puncture syndrome (PLPS); 19 % av administreringarna).

Begränsningar

Några begränsningar för denna studie bör nämnas. Studien inkluderar en relativt liten studiepopulation för vuxna med SMA typ 1c och 2. CHOP-INTEND är inte validerad för användning hos vuxna med SMA men var det enda testet som var tillgängligt för denna population vid tidpunkten för studien. Studien är genomförd i endast ett land och det är en brist på data under vissa tidpunkter under studien på grund av covid-19-pandemin. Det bör också nämnas att vuxna SMA-patienter generellt sett är en mycket heterogen grupp vilket kan påverka studiejämförelser.

Sammanfattning

Resultaten i denna studie ger nya bevis för kontinuerlig funktionsförbättring av olika effektmått under långtidsuppföljning (30 månader) över ett brett spektrum av SMA-typer (1c-3). Liknande resultat har uppvisats i tidigare RWE-studier med Spinraza från bland annat Hagenacker et al (2) och en meta-analys av Coratti (3). Övergripande säkerhetsresultat överensstämde med den kända säkerhetsprofilen för Spinraza utan några nya biverkningar identifierade.

Unikt med denna studie är att det är den första som rapporterar kontinuerlig effektivitet och säkerhet av långtidsbehandling med Spinraza (30 månader, n = 28) hos vuxna och tonåringar oavsett typ och svårighetsgrad av SMA (inklusive vuxna patienter med allvarligt sjukdomstillstånd). Långsiktiga resultat visade kontinuerlig förbättring av HFMSE och en total genomsnittlig förbättring på 5,1 poäng efter 30 månader (n = 28) (p <0,001). Förbättring över tid hos vuxna patienter med typ 1c (för dem som bedömts med CHOP-INTEND), som anses vara en allvarlig variant och sällan ses som kvalificerade för behandling, eftersom inga data hittills har publicerats för denna grupp.

Text: Biogen
Bilder: Biogen

Biogen-220279 september 2023
Senast uppdaterad: 2023-09-26
 

_Referenser:

_{1.     Lusakowska, et al. Orphanet J Rare Dis 2023
2.     Hagenacker T, et al. Lancet Neurol. 2020
3.     Coratti, et al. Orphanet J Rare 2021}